Panik som tar över, som inte får finnas, inte får synas men som vill ut, ut, ut.
Vad skall jag göra, vart är livet på väg vart är jag på väg och måste jag alltid vara på väg finns det inget som bara är, som det är, för det är ju. Det bara flyter på, är det såhär livet skall vara? Ibland känns det som att jag är på väg att kvävas
Måste jag vara vuxen måste det vara jag, jag, jag.
Allt upp till mig, mina val, mitt jävla öde, min framtid
Usch jag är en otacksam jävel
 |
| Jag vill ju egentligen inte ha det såhär |
Tack för pratstunden förut, den behövdes!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar