Nu blir de inlägg som vanligt!
Jag vill bara säga att de kändes mycket lättare att gå in nu när jag vet att jag får se dej snart.
Jag har haft svårt att gå in när du inte e kodebo längre,, konstigt men sant.
Jag är jätteglad för din skull att du har modet att bara dra från allt och skapa ett nytt liv.
Jag är nog räddare för förändring än vad jag tror. Eller så har jag blivit lite äldre och tänker mer på konsekvenserna än själva handlingen.
Jag vill komma igång med måleriet, jag vill sälja bilder vid sidan av skolan. Jag vill släppa böcker.
Varför passar inte du på att göra det där nere?
Jag lever ut mina drömmar genom dej mitt barn <3
Jag är en sån fjant men jag tycker om att skriva.
Här får du dagens bidrag;
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Du sa inte vart du kom ifrån
Du luktade salt och bekymmer
Stegen hade samlat ditt mod
Dina ord var inte längre mina
Du kommer inte tillbaka igen
Gå, du skulle redan gå
Ingen ork att vänta
Du skulle åka bort för att hitta hem
Ditt hem var inte längre hos mej
Dina möbler försvann
Rummen fylldes av tomhet
Hur kan det fyllas av mej när det var vårt
Jag drömde våra drömmar
Jag levde i en trygghet
Du levde i en mardröm o drömde om en annan verklighet
Drömmen om något mer, något ovisst
Jag var för feg för att stå på egna ben
Modet hade aldrig byggts för att bryta upp
Börja om med ett nytt misslyckande
Jag vet att jag kan men ingenting är sig likt sen du försvann
Mina ord förblir mina
Odelade, oviktiga
Jag drömmer om drömmarna vi hade
Jag vågar inte ha några egna
I min värld har jag inget som är mitt
Du gick med våra drömmar
Du gick med våra drömmar
Du gav mig tomrummet
Min säng var vår
Min själ var din
Nu är allt odelat och ingens
Jag äger ingenting som är mitt
----------------------------------------------------------------------------------------------
Puss på dej
//J
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar