Nu är jag "hemma" igen. vart det nu är. Det var panik, sen till bussen, för tåg och tunnelbana var sega, byte här och där fråga runt, bussen var sen, sen till flyget, rusa till gaten. Drama. Plus skall tilläggas, jag var pinkenödig som aldrig förr. Den pinken i luften satt riktigt gott vill jag lova.
För tillfället känns det som att jag lever i en kappsäck, lite här lite där. Så har det känts/varit länge. Jag är så less på att packa ner och upp saker, jag skulle vilja kunna känna mig trygg och på riktigt hemma någonstans.
Jag har ett frågetecken ristat i pannan på mig. Talar om för världen, "här kommer en riktig velelapp som inte vet nånting". Egentligen skulle jag vilja säga att jag inte är så dum egentligen, men jag gör inte så mycket utav det jag har. Vad skulle det nu vara, bli president?
Nej men trygg vill jag väl vara typ. Och det känns som att jag är det in la France eller ja med Tompa (parre är såklart lite hmm läskigt?). Nu är det bara nån månad kvar. Bzzzzzzzzzzz
När man är kär kan man bli dum i huvudet och göra kanske mindre genomtänkta saker, men jag vill detta så himla mycket. jag vill verkligen försöka och att det skall gå.
Berätta om din dag! :)
Puss
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar