Jag satt precis med mina pluggböcker uppslagna på köksbordet.
Tankarna snurra i huvudet; Usch va lat jag är nu är kl redan 11 och jag har inte ens börjat med alla saker jag ska göra idag, jag måste göra allt innan 3, hinna lära mej om hjärtat, ska handla presenten, mitt hår är ofärgat. Hjärtat, måste kolla hur blodet pumpar i hjärtat. Ventriculus dexter pumpar till lilla kretsloppet, eller var det vänster? Jag kommer aldrig hinna det här.
Jag måste hinna jag måste hinna, tänk om lena och rebecca behöver mej i augusti och så sitter jag där med en omtenta precis i början jag kommer förstöra allting. Jag har lovat att vara där om jag behövs. Jag vill vara där om Lena mår sämre. Ventriculus dexter och övre hålvenen tar in blodet till atrium dexter eller va hette förmaken på latin. Jag har inte ens börjat med artärerna. Jag borde lära mej respirationsorganen och digistionorganen. jag börjar med hjärtat ingen tid.
Jag hinner inte måste få bort min tid i kväll, det börjar låsa sig.
Ringer Carina, hon som går på samma schema som mig fast dom andra kvällarna, hon kan jobba för mej. Hon hör direkt att det är något med mej fast än jag itne vet det själv.
Jag bryter ihop och börjar gråta. "jag vet hur det är, jag vet precis hur det är, du behöver inte säga något. lämna kvällen till mej. Andas ut och släpp ut hela ditt känsloregister." säger Carina med
världens förstående i rösten.
Jag har nog inte fattat egentligen hur stressad jag är. Hur ledsen jag är att Lena kommer kanske gå bort i den här tumören. Jag sitter och gråter som en idiot just nu.
Jag fick mail från rebecca iförrgår. I julas frågade dom mig om en tjänst. Då lovade jag att om dom någonsin behöver att jag kommer över så släpper jag allt. Jag har en möjligheten med jobbet och man kan alltid studera på distans under vissa perioder. Per och Anders har inte riktigt den möjligheten. Dom lägger redan all sin lediga tid (semestern) på att planera när dom ska hälsa på i Boston.
Jag kommer alltid sätta familjen och vännerna först. Jag vet inte hur jag annars skulle fungera. Pengar kommer alltid bara att vara pengar.
Om du emelie fick ms eller blev allvarligt sjuk, som lena, jag hade tagit hand om dej.
Samma om mormor och morfar blev allvarligt sjuka pga sin ålder. jag hade varit där.
Hoppas jag iaf.
Nu känns det bättre. Jag har gråtit på tagentbordet så det är rent.
Nu måste jag bara andas så jag får in någonting om hjärtat i huvudet.
Jag blir bara så stressad av tanken att kugga på tentan och vara tvungen att göra om det i augusti när jag egentligen behövs någon annanstans.
Jag har pratat med en studievägledare och jag ska ha möte med henne på måndag, så ska vi se hur vi ska lägga upp det. Jag vill inte hoppa av skolan eller ta ett studieuppehåll men jag tror med lite hjälp så kommer jag klara pusslandet.
Det var längesen jag grät så mycket. Vart det kom ifrån vet jag inte men här har du ett snurrigt osammanhängande gråta ut inlägg att sätta dina vänskapsklor i. Jag orkar inte prata i telefonen så bli inte ledsen om jag inte svarar, du förstår.
Puss